Vett och etikett på gymmet: tio budord för ökad trivsel och bättre träning

Minns du gången du kom till gymmet och alla vikter låg där de skulle, din favoritmusik spelades på stereoanläggningen och personalen bjöd på tårta eftersom inte ett enda klagomål på andra medlemmar hade kommit in på över ett år?

Inte jag heller.

Vad jag däremot minns är alla svordomar över hantlar som försvunnit spårlöst, svettpölar på bänkarna och snubben fem meter bort som inte tvättat sina träningskläder på ett par veckor. Eller månader.

Att gå till gymmet är att utsätta sig för andra människors egenheter och ovanor. Där möts män och kvinnor, unga och gamla, fattiga och rika. Alla med olika bakgrunder, livsåskådningar och politiska uppfattningar.

Med andra ord är det inte så konstigt att det skär sig ibland. Men hur mycket vi än skiljer oss åt, är vi där för ungefär samma sak: att bli större, starkare, friskare och snyggare.

En del är hopplösa – du och jag måste inte vara det
Det underlättar inte att vissa individer beter sig som att de inte förstår konceptet delade utrymmen. Frågan är om den typen (oftast män, men inte alla män) någonsin kommer lära sig veta hut. Men om vi bortser från dem så finnas det mycket som vi andra – du och jag – kan göra för att för att öka trivseln på gymmet. För ju mindre vi går runt och irriterar oss, desto mer energi kan vi lägga på det som betyder något när vi är där: vår träning.

För att hjälpa oss på vägen har jag sammanfattat mina främsta irritationsmoment och bästa tips i tio budord.

Vissa borde vara rena självklarheter, andra mer kontroversiella. Men om du går till gymmet för att få fler resultat än en selfie och en statusuppdatering, bör du anamma dem alla.

Relaterad läsning: 10 saker du bör veta när du börjar styrketräna

Budord 1: Plocka upp efter dig, för helvete

Skivstänger som lämnas lastade för länge böjs permanent. Hantlar på en bänk signalerar ett bänken är upptagen. Och så vidare. Det finns så många fler parametrar än att ordning och reda är trevligt för pedanter; när du inte hänger tillbaka vikterna på rätt plats tvingar du någon annan att göra jobbet senare.

Så snälla. Släng skräp. Lägg tillbaka utrustning. Torka bort din svett. Genom att inte bete dig som en arrogant slarver, underlättar du för alla runt dig att nyttja deras värdefulla träningstid.

Budord 2: Hälsa på folk du ser ofta

Det kan till och med räcka att nicka åt rätt håll. För hur fånigt är det inte att träna dag efter dag – år efter år – i samma rum som samma personer, utan att vi hälsar på varandra?

Alla har sina sociala preferenser och det här är inte en uppmaning till att du ska byta telefonnummer med alla du ser. Tvärtom tycks alla gym lida av minst en översocial jävel som inte ens har vett att knipa käft när du kör ett set. Men om vi bortser från dem, behöver vi andra bli bättre på att erkänna varandras existens.

Vem vet? När du tids nog känner hälften på plats åtminstone ytligt, kanske det blir roligare att gå till gymmet. Oavsett tenderar vi människor att bete oss rimligare när vi omges att människor vi kan namnen på, och det är bra mycket enklare att be någon att plocka upp efter sig om det inte är första gången du pratar med personen i fråga.

Budord 3: Skrik mer!

Jag har tappat räkningen på antalet rants jag läst i sociala medier om hur irriterande det är med män som skriker och stönar när de tar i på gymmet. Upphovsmannen är oftast en kvinna (inte alla kvinnor!) som inte styrketränar, men gärna går på pass eller sitter på en motionscykel.

Det här är grejen: Att bli starkare gör rätt ofta ont. Inte på det där akuta ”aj mitt ben gick av”-sättet, utan mer molande och påfrestande för psyket. Och en sista kraftansträngning för att få upp vikten man helst inte vill dö under, är för många förknippad med ett skrik eller två.

Ta Isabella von Weissenberg som exempel, Sveriges bästa knäböjare på damsidan och något av en kultfigur på Instagram. Här knäböjer hon 192,5 kg i damer -72 kg, på EM i klassisk styrkelyft 2017:

Min poäng? Omfamna skrik och stön i träningslokalen som något positivt, en signal på att du befinner dig på rätt plats för att utvecklas. Och testa för all del själv. När du stönar, skriker eller grymtar kontraherar dina magmuskler hårdare, vilket hjälper dig att lyfta tyngre och säkrare.

Reservation till discogymmare: Du behöver inte skrika från första repetitionen av tjugo när du bicepscurlar.

Budord 4: Om någon vill ha din hjälp så ber hen om den

Du har ingen aning om varför någon gör just den där övningen på ett sätt som du aldrig skulle göra den. Och även om du tycker att det är fel och dåligt, är det inte din sak att säga det.

Nej! Inte ens då. Okej, kanske om någon är på väg att allvarligt skada sig själva. Kanske då (men förmodligen inte). Men inte annars.

Och de män som känner att de måste lära kvinnor träna ”rätt” eftersom det är den gentlemannamässiga grejen att göra: Skärp er. Kvinnor på gym är inga offer, utan fullt kapabla att söka information på egen hand.

Budord 5: Ingen vill känna vad du luktar

Det kvittar om det är svett eller parfym.

Kom till gymmet hel och ren. Ta inte på dig tröjan du tränade med senast. Bada inte i parfym. Det blir så mycket trevligare då, framför allt för oss andra.

En god tumregel är att det du bär närmast kroppen, har du på dig vid endast ett träningstillfälle. Byxor, tajts och shorts kan säkert överleva en handfull pass – men använd ditt omdöme, det vill säga din näsa. Underkläder behöver vi inte ens gå in på …

Bonus: Behåll kläderna på! Återigen en regel som gäller nästan uteslutande män. Personligen har jag inga problem med unga män som flexar eller tuffa styrkelyftare som drar marklyft i bar överkropp. Men jag vet att andra har och det finns ingen god anledning att inte visa lite hänsyn här. Så behåll kläderna på om du inte befinner dig i en del av gymmet avsedd för posering. Eller bli medlem i en crossfitbox.

Budord 6: Kasta inte vikter i golvet (särskilt inte hantlar)

Tunga marklyft är närmast omöjliga att sätta ned ljudlöst, och det här budordet handlar inte om det. Tvärtom, om ditt gym påstår att du måste marklyfta ljudlöst bör du snarast byta gym – de som driver anläggningen är inte intresserade av något annat än ditt bankkonto.

Ett annat undantag är självklart tyngdlyftning, där vikten släpps från huvudhöjd med flit eftersom skaderisken är för hög annars. Men tyngdlyftning utövas med viktplattor som är gjorda för att tåla stryk, på golv som som är byggda för att fånga hundratals kilogram som störtar mot marken.

Det jag pratar om här, är otyget att kasta vikter mot golvet som för att markera vilken brutal prestation du precis har genomfört. Det för väsen i onödan, och såväl golv, vikter och fötter kan gå sönder.

Särskilt illa är det att demonstrativt släppa hantlar i golvet efter ett set. Hantlar är inte lika hållfasta som skivstänger, och jag har själv bevittnat hur en 32 kg-hantel gick rakt av (när jag kastade den i golvet efter ett set liggande hantelpress och sedan lite fint skuffade undan den i ett hörn, för att personalen inte skulle hitta den innan jag hade lämnat gymmet och flyttat till en annan stad).

Budord 7: Stå upp emot magnesiumförbud

Jag har en teori om att vissa gym förbjuder magnesium för att slippa ett visst klientel (som består mestadels av folk som bestämt sig för att ta sig träning på allvar, vilket inte talar till gymmens fördel).

Magnesium är inget vi använder (bara) för att se coola ut, när vi slår ihop våra händer så att det dammar precis innan tunga lyft. Nej, magnesium är en försäkring. En försäkring mot stänger som glider och onödiga skador, för att vi ska få ut maximalt av våra kroppar.

Det är nämligen så att du får bättre muskelaktivering när ditt nervsystem känner att du har ett bra grepp om stången. Det gäller även när du pressar, trots att greppet inte är en begränsande faktor på samma sätt.

Dessutom tenderar kommersiella gym att köpa in bänkar som är designade av folk som aldrig har styrketränat. Att lägga sig ned och försöka få en stabil position på en för smal, hal och konstigt formad bänk är ett konststycke i sig – och här kan lite magnesium på skuldrorna göra underverk.

Så använd magnesium.

Sluta irritera dig på folk som dammar med magnesium.

Och sluta acceptera gym som påstår att det är hopplöst svårt att städa bort magnesium. Vad de egentligen säger är att de helst vill slippa dammsuga och -torka mer än en gång i veckan (om ens det). I slutändan är det deras förbannade skyldighet att hålla gymmet rent och fräscht med tanke på vad du och alla andra medlemmar betalar i månadsavgift.

Läs mer om varför du ska använda magnesium här.

PS. Om du under ditt pass sölade ned allt runt dig med magnesium, se budord #1.

Budord 8: Ät inte i omklädningsrummet

Det här är den punkt jag brukar få mest mothugg på, när jag dryftar mina bekymmer med styrketränande vänner. ”Varför ska jag inte äta i omklädningsrummet, det är ju viktigt att få i sig protein direkt efter passet?”, är deras standardsvar.

Till att börja med är biten om proteintajming bara optinojja. Du kan gott och väl vänta tills du har lämnat gymmet innan du dricker din proteinshake, knaprar en proteinbar eller slevar i dig tonfisk med ris. I det långa loppet är dygnets totala proteinintag långt viktigare än exakt när du äter proteinet, även om det finns vissa poänger med att äta tätt inpå styrketräningen.

Men ett omklädningsrum är bara ett annat namn för ett stort badrum. Där finns nakna människor, toaletter som städas för sällan och sittytor som mött för många blottade gluteus maximus och kön.

Äter du i ditt badrum hemma?

När jag kommer in i omklädningsrummet vill jag få en ledig yta för mina saker, göra det jag ska och sedan ta mig därifrån. Ingenstans i ekvationen vill jag dofta på din matlåda. De flesta gym jag varit på har haft en soffgrupp eller liknande i receptionen, där det är fritt fram att slå sig ned och äta. Vissa har till och med en mikrovågsugn.

Vad vi människor kan uppnå när vi jobbar tillsammans, känner inga gränser. Men mitt tålamod med folk som äter medan jag försöker klä på mig, gör.

Relaterad läsning: Är det viktigt att få i dig protein snabbt efter styrketräning?

Budord 9: Alla andra suger – du också

I budord #4 skrev jag att du inte har någon aning om varför någon annan tränar som hen gör. Trots att vi alla på det stora hela har samma mål med vår träning, skiljer sig nyanserna åt. Rejält. Och den väg du tar för att nå just dina mål, är förmodligen obegriplig för många andra.

Kroppsbyggare, crossfitatleter, styrkelyftare, tyngdlyftare och alla som bara går till gymmet för att må lite bättre, har olika filosofier. En del har inte ens en filosofi. Men en sak kan du vara säker på: Ju mer nyfrälst någon är på just sin nisch inom styrketräningsvärlden, desto mer dogmatisk kommer den personen vara. Det finns bara ett sätt att träna på och alla andra gör fel.

Visst har vetenskapen tagit oss långt när det kommer till att identifiera effektiv och ineffektiv träning (hej Bodypump™!), men forskningen har också visat oss att det finns fler gråzoner än helt svarta eller vita områden.

Länge skulle alla som ville bygga muskler träna med 8–12 reps, punkt. I dag vet vi att det går utmärkt att bygga muskler med låga repetitionsantal (1–2 reps), men också riktigt höga (50+ reps). Och även den bespottade kvartsböjen och gymmets maskinpark har massor att erbjuda dig som har ett tydligt syfte och mål med övningarna.

Så lägg band på dig själv.

Eller för att formulera det finare: Sköt dig själv och skit i andra. Att smygfilma folk som i dina ögon gör tokiga saker, för att dina lika dogmatiska polare ska få skratta gott när du skickar dem filmen, är inte varför du är på gymmet.

Budord 10: Sluta träna på gym

Nej, jag har inte blivit tokig. Men om inget ovan hjälper, om du fortfarande känner att varje pass innehåller för många irritationsmoment för ditt eget bästa: Välkommen in i atletklubbarnas* värme!

Få saker kan göra mer för dina träningsresultat, än att pass efter pass vara omgiven av starkare, kunnigare människor som gärna delar med sig av både pepp och lärdomar. Och just det hittar du på landets många atletklubbar.

På en atletklubb är det faux pas att inte hälsa. Likaså att inte plocka upp efter sig. Och om någon stinker, kan du ge dig på att någon annan säger till – kanske till och med du, eftersom du nu befinner dig i en miljö där jargongen är lite hjärtligare, lite råare, lite mer öppen.

Dessutom är priset för medlemskap oftast hälften mot vad ett kommersiellt gym tar.

Vad är nackdelarna? Tja, du måste vara social. Det kan ju vara lite otäckt. Det kan även hända att någon ber dig om hjälp. Eller att någon sätter sig bredvid dig för att äta sin matlåda, precis när du ska marka (det är åtminstone inte i omklädningsrummet!). Och eftersom du lär känna de andra medlemmarna bättre än människorna du aldrig hälsade på under din tid på kommersiella gym, kommer du säkert upptäcka att någon tror på chemtrails.

Allt det negativa vägs ändå kraftigt upp av det positiva. På en atletklubb tränar alla slags män och kvinnor för att utvecklas tillsammans – och för att ha kul under tiden.

*Atletklubb är samlingsnamnet för styrkelyfts- och tyngdlyftningsklubbar

Var det allt?

I stort sett, ja. Visst finns det fler småsaker jag stör mig på – och du har säkert egna irritationsmoment som jag aldrig ens har tänkt på. Men om det skulle finnas ett elfte budord, skulle jag formulera det så här: Gå inte runt och stör dig på saker du inte kan kontrollera, du slösar bara energi i onödan.

Håll käften och knäböj i stället.