Om du måste anlita en idiot, se till att det åtminstone är gratis

Om du är din egen tränare, har du en idiot som tränare.

Så lyder ett dogmatiskt talesätt i vår lilla värld, och det ligger kanske en del i det. Att ha en personlig tränare som är med och bestämmer hur träningen ska se ut, kan leda till fler genomtänkta träningspass jämfört med att varje pass tvingas förhandla med världens hårdaste förhandlare: den egna lättjan.

För en nybörjare kan en pt sänka trösklarna till gymmet rejält, göra träningen roligare och avdramatisera den machostinna miljön. För en gammal gymräv kan några pt-timmar ge både inspiration och en välbehövlig spark i röven.

Tyvärr finns det aktörer som får pt-branschen att framstå som lika oseriös som alternativmedicinen, där det länge varit praxis att stapla låtsatstitlar på varandra i ett försök att skapa legitimitet.

Det senaste jag noterat på den fronten, är internationella pt-licenser som säljs in med löftet att den nybakade pt:n ska få hela jorden som arbetsplats. Som om det existerade en global pt-organisation, sanktionerad av FN, för att förhindra personliga tränare utan internationell licensiering från att hjälpa klienter i nöd att bicepscurla. Eller att en sådan licens på något vis skulle kringgå nationernas egna regler för arbetstillstånd. Rätt visum för att jobba i USA? Glöm det, jag har en internationell pt-licens!

Det är lite snårigt, det här. Folk licensierar sig till allt möjligt. Eller så blir de diplomerade, auktoriserade eller certifierade. Fyra titlar som utan kontext är lika värdefulla som italiensk lire.

Visst finns det gamla yrkesorganisationer som utfärdar titlar vi bör ta på allvar, men för varje sådan är det lätt att hitta en tramsig motpart. Jag anlitar helst en auktoriserad rörmokare om min toalett bråkar, men som son till en auktoriserad hälsorådgivare går jag hellre till en legitimerad läkare om jag får cancer, än lyssnar på min mors råd att dricka kolloidalt silver och röka morötter.

Hur tar jag mig ur det här utan att du tror att jag avfärdar alla pt:s därute som kvacksalvare och lurendrejare? På varje kommersiellt gym jag tränat på har det funnits minst en pt som borde belagts med yrkesförbud, så jag har lite uppförsbacke här. Hjälper det om jag lägger till att det på varje gym också har funnits minst en pt som verkat genuint kompetent? För det har det.

Snårigt, som sagt. Så skit för en sekund i att det finns dåliga pt:s därute. Det finns dåliga läkare, rörmokare och advokater också. Kärnan i problemet är att branschen är oreglerad. Vem som helst kan starta en pt-skola och börja licensiera sina kunder. Och varför skulle de inte kunna det? Staten bör ha viktigare saker för sig än att reglera sönder varje bransch, men det lägger ansvaret på oss som konsumenter att faktiskt göra vår research.

Det är inte jättesvårt att ta reda på om en pt-utbildning är seriös eller ej, och en bra början är förmodligen att kolla på hur många prefix de delar ut framför ”personlig tränare”. Viljan att polera en bajskorv går sällan hand i hand med genuin omtanke för kunderna – än mindre för kundernas kunder. Det vill säga du som pt-klient.

Och du. Om du någonsin står i valet och kvalet och inte kan avgöra om pt:n du funderar på att anlita är kompetent eller oduglig, tänk på en sak:

Det är bättre att anlita en idiot som åtminstone är gratis.

I slutändan är dogmatiska talesätt faktiskt ungefär lika korkade som meningslösa titlar.

*   *   *

Veckans bonusset:

1. För en kort, kort stund tillåts jag njuta av att Washington leder NFC East, framför Dallas Cowboys, Philadelphia Eagles och New York Giants. Det lär så klart förändras redan på måndag, när de får spö av Drew Brees och New Orleans Saints, men just nu … Äsch, det kan bara gå utför.

2. Det har varit mycket tjat här om smashburgare och det är på tiden att jag visar hur man gör. Med ”jag” menar jag så klart ”någon annan”, eftersom jag är lat. Det här klippet från First We Feast gästas av Andrew Rea från Binging With Babish, som förklarar tekniken alldeles ypperligt. Se och lär.

3. Påtvingad vila av en ordentlig förkylning. För några år sedan hade det stressat mig att missa 7–10 träningspass. Numera inser jag att det i det långa loppet knappast spelar någon roll – kanske är det till och med bra för kroppen att få vila lite. Mhm. Häromnatten hade jag lite feberfrossa. Vaknade med ett svullet knä och har nu problem att böja benet.

4. Här följer mitt bästa husmorstips för att bota en förkylning: Husmorstips är trams. Alternativmedicin från hälsokostbutiker är trams. Kasta inte pengar i sjön, var inte tramsig.

5. I senaste numret av MASS, en så kallad ”research review” som jag och Daniel prenumererat på sedan starten och alltid läser med stor behållning, bjuder Greg Nuckols på en lång artikel med rubriken ”When To Trust the Results of a Study”. De vetenskapliga metoderna är det vettigaste vi har för att skaffa oss ny kunskap, men eftersom vi människor är som vi är, präglas även forskningen av falska resultat och dåliga slutsatser. Ibland på grund av forskarnas förutfattade meningar; ibland slumpen; ibland fusk. När det kommer till träningsforskning är många lite för snabba med att dra stora slutsatser utifrån små studier. Tänk om resultatet helt enkelt är fel? Gregs slutsats i MASS är just att resultaten från individuella studier är långt ifrån så trovärdiga som folk i allmänhet tror (ta sensationella tidningsrubriker som exempel). I podden retar jag ofta min kollega för att han tjatar så mycket om metaanalyser, men de är vårt bästa verktyg för att rensa bort resultaten från dåliga studier.

6. På tal om att vara licensierad så utbildade jag mig förra hösten till licensierad kostrådgivare. Det var en givande utbildning hos en seriös aktör, och jag fyllde i flera kunskapsluckor. Ser mig ändå inte som särskilt kvalificerad inom området.

*   *   *